Varit rätt jobbigt sista veckorna. Min syrra fick för ca två v sedan en stroke och fick ta ambulans in till Västerviks lasarett. Vä sida på kroppen var mer eller mindre avstängd och hon tappade nästan helt talförmågan. Fortfarande förstod hon allt vi sade men hade oerhört svårt att säga något och göra sig förstådd åt andra hållet. Man satte direkt in blodförtunnande och hoppades på att proppen skulle lösa upp sig. Såg redan bättre ut efter en dag och hon blev piggare hela tiden. Vi kände en enorm lättnad efter att få veta att hon var på väg åt rätt håll.
Det beskedet höll inte länge. Efter två dagar blev det inte bra alls och hon vart ännu sämre och tappade även funktionen på hö sida och talförmågan var mer eller mindre obefintlig. Hon förstod vad vi sa men kunde inte kommunicera på något vis utan att nicka eller skaka på huvet ibland.
Proppen hade inte löst sig som vi hade hoppats på utan hade flyttade på sig och var nu orsaken till att tillståndet var värsta tänkbara.
Jag och Karolina åkte ner och träffade syrran och hennes barn som samlats och detta var det sista jag ville att någon i min familj skulle råka ut för. Det fanns inget som någon kunde göra vare sig läkare eller närstående förrutom att vara där så hon fick känna att vi fanns runt henne.
För lite över två v sedan satt vi och surrade med varandra och hon planerade för fullt sin 70 års dag och festen som skulle bli. Kommer inte att bli av nu.
I Tisdags kväll gick hon bort och det hål som man som bror och familj känner när det händer är obeskrivligt. Det här säger lite vilken skör tråd vi lever på. På två veckor och helt frisk till maximal otur och död. Levde sunt sunt som fan i harmoni med naturen. Alltid ätit bra, långa promenader på morgonen som alltid avslutades med ett dopp i havet, sommar som vinter.
Det jag skrev om förra veckan blir idag ännu sjukare. Alla kommer vi fälla in årorna en dag. Bara gubben däruppe vet när och hur. Att hela världen nu rustar för krig och alla gör vad man kan för att få fram vapen att ha ihjäl varandra med i förtid är sjukt. Det som hände syrran är illa nog.
Jag orkar inte hålla på att skriva om några trasiga bilar eller annat den här veckan, känns helt ointressant just nu. Måste få smälta det som hänt.
Vila i frid syrran.
Skål! Ikväll tar vi ett glas för dig. Saknar dig så in i helvete.
